Klickerträning

Chicken Camp september 2012, Oregon, USA

Vi hade vi kört över prärien och plötsligt konstaterat att vi faktiskt var i Vilda Västern även om indianer, cowboys och bufflar lyste med sin frånvaro.

 

Men man har väl sett Bröderna Cartwright, High Chaparral och Det lilla huset på prärien så lämplig rekvisita var verkligen inte svårt att föreställa sig. Vi hittade t o m en gammal ”cowboy-stad” - garanterat K-märkt - och det var bara filmkameror som fattades för att man skulle vara övertygad om att man deltog i en Vilda Västern-film.

Klicka på bilderna för att se dem större

   

En nybyggares prärievagn
 
Banken

Nu var klockan bara knappt 9 på morgonen och det var redan varmt som en svensk högsommardag när vi med vår hyrda Dodge körde in genom porten till Fly Spur Ranch alldeles utan för Bend, Oregon. I hagarna betade hästar i alla tänkbara färger men det var inte för deras skull vi var här utan vi skulle delta i ett Chicken Camp och klickerträna hönor i 4 dagar. Eftersom putslustiga kommentarer haglat sen vi anmälde oss till den här kursen i vintras är det nog på plats med en liten bakgrund innan berättelsen fortsätter.

Är man det minsta intresserad av varelsers beteende kommer man förr eller senare i kontakt med den s k klickermetoden. Rätt utförd är det en metod som är effektiv och lustfylld för alla inblandade. Man kan klickerträna de flesta djurarter t ex hundar, katter, hästar, fiskar – och så klart alpackor och lamor. Extremt kortfattat går metoden ut på att ett önskat beteende förstärks med ett ”klick” och en belöning. Klicket kan i princip bestå av vad som helst (t ex ett klick med tungan eller att man helt enkelt säger ”klick”) men viktigt är att klicket är distinkt och exakt lika varje gång och därför brukar det mest praktiska vara en att använda en s k klicker. Det är en liten manick som man håller i handen och som framkallar ett skarpt klickljud när man trycker på den. Klickljudet måste omedelbart följas av en belöning när djuret gör rätt. För de flesta djur består belöningen av något gott att äta. När beteendet så småningom är riktigt förankrat hos djuret kan man ersätta klicket med ett kommando.

Anledningen till att man arbetar med just hönor är att de är perfekta när man vill fördjupa och precisera sina klickerkunskaper. Man kan aldrig tvinga en höna att göra något så man måste lära sig tydlig kommunikation och belöna vid exakt rätt ögonblick. De är fruktansvärt snabba och det gäller att hänga med i svängarna!

Terry Ryan

Terry Ryan

Sen några år tillbaks har Marty McGee Bennett införlivat klicker i sin Camelidynamics och därigenom har jag blivit inspirerad. Detta Chicken Camp var visserligen organiserat av Marty men för en gångs skull var hon inte kursledare utan deltagare. Kursledare var ingen mindre än Terry Ryan, en stor klickerauktoritet i USA. Hon hade med sig 24 burar med ett gäng enormt välhållna och älskade hönor. Terry håller Chicken Camps över hela USA och har även varit i bl a Japan och undervisat. Just dessa hönor var på sin första resa och hade naturligtvis inte klickertränats tidigare. Läs mer på Terrys hemsida www.legacycanine.com/

Kursen bestod av 20 deltagare varav tre från Sverige, en från Nya Zealand och resten amerikanare. Hälften var alpackafantaster medan den andra hälften kom från hundvärlden. Vi arbetade hela tiden två och två och alternerade med att vara ”coach” resp ”tränare”. Var och en fick redan första dagen en egen höna och den höll man sig till under hela kursen. Lyckligtvis tog Terry alla hönor med sig tillbaks hem.

Gruppfoto: Mia MacCollin

Hela gänget inkl hönor. Foto: Mia MacCollin

Det började med att vi fick träna på varandra för att lära oss tekniken och timing d v s att ”klicka rätt”. En av övningarna gick ut på att den som tränades inte visste vilket beteende tränaren önskade få fram utan fick genom ”trial and error” försöka lista ut det. Det var minsann inte lätt och det blev nog en riktig ögonöppnare för många av oss. Svårigheten för ett djur att förstå vad vi vill blev uppenbar. Vi säger ”sitt” till en hund och belönar när den sätter sig. Men hur vet hunden att det är just själva sittandet som belönas? Den kanske samtidigt viftar på svansen eller gör något subtilt vi människor inte ser och kanske uppfattar hunden att det är detta som belönas? Hur gränslöst absurt framstår inte bestraffning och rädsla i träningssammanhang!


Caroline och Tina i djup koncentration

Hönor är stora individualister och alla betedde sig på olika sätt vilket i stor utsträckning faktiskt är rasbetingat. Vissa var lugna och metodiska medan andra var riktigt heta på gröten och då gällde det att vara snabb med klickern! Hönorna fick inte tröttas ut eller äta för mycket och därför arbetade vi i mycket korta pass. Trettio sekunder intensiv träning varefter man tog upp hönan i famnen och gjorde en liten paus. Detta upprepades ytterligare två gånger innan det var dags för hönan komma tillbaks till buren. Medan hönorna vilade blev det teori och beteendevetenskap – liksom värdefullt vetande om hönors underbara liv. Visste du att man på färgen på hönans öron kan avgöra om hon lägger vita eller färgade ägg? Vita öron ger vita ägg, färgade öron ger färgade ägg!


Susan Brown och Marty McGee Bennett

Jag ska inte gå in på detaljer och allt vad vi gjorde. Ett litet smakprov kan man se på denna video på YouTube där Marty tränar sin höna att picka på den röda knappen och inte på andra färger. Men vi fick även hönorna att gå runt koner, peta ner tärningar från bordet och mycket annat.

En eftermiddag tillbringade vi på Martys gård som låg ett stenkast bort. Hon har ett 20-tal alpackor och lamor och många av dem är givetvis klickertränade. Några hade stora problem med sig i bagaget när de kom till Marty men dessa problem har systematiskt klickertränats bort.

Veterinär Susan Brown är en oerhört sympatisk och spännande person som visserligen deltog i kursen men hon hade definitivt inte särskilt mycket att lära. Susan beskrivs som en person som vaknar på morgonen med en intensiv önskan att få träna något och lägger sig på kvällen med en intensiv önskan att få träna något - och det stämmer säkert! Hennes specialitet är beteendevetenskap och hon är en fenomenalt skicklig klickertränare och har tränat det mesta inklusive några av Martys alpackor och lamor (och hundar). Både Susan och Marty demonstrerade hur de har gjort och vad de kommit fram till. Intressant och ofantligt lärorikt.


Susan och targetträning

Marty använder sin hand som target →

 
     

Susan i full färd med att klickerträna en av Martys lamor att bära en hatt i munnen och sen lägga den i en korg.

 

Korgen har ännu inte introducerats...

Susan undervisar bl a veterinärstudenter hur man med korrekt och respektfull hantering av djuren kan förbättra resultatet av en medicinsk behandling. Vi ska försöka få hit henne till Sverige.

Stolta hönstränare: Anne-Line, Marty och Caroline

Fyra dagar går i en rasande fart när man har roligt! Nyttig kunskap varvades med hjärtliga skratt och god mat och alla åkte hem med en brinnande önskan om att omedelbart få praktisera de nyvunna insikterna.

Österlen Alpacka
Den Gamla Möllegården
Gröstorp
272 94 Simrishamn
+46 (0)730-92 87 57
info@alpacka.se