Camelidynamics i Sverige

16-17 sep 2006

En helg i september kom 17 personer representerande Norge, Finland och Sverige till Österlen Alpacka för att under Julie Taylor-Browns ledning bli introducerade i Marty McGees TTEAM för alpackor - för första gången i Norden.

De flesta hade ett litet hum om vad det handlade eftersom de hade läst Marty´s bok The Camelid Companion men att helgen skulle bli givande blev nog en överraskning för många. Julie var en helt suverän kursledare - inte bara enormt pedagogisk utan även underhållande. Om skratt förlänger livet blir vi alla gamla!

Vi beslutade också raskt att göra om kursen i september 2007. Med stor sannolikhet kommer då också Marty McGee själv och håller en fortsättningskurs. Så fort vi vet exakta kursdatum kommer information på webben.

De flesta av kursdeltagarna var redan alpackaägare, andra var på väg att bli eller hade vaga funderingar på att i framtiden eventuellt bli det. Nu, efter kursen, är funderingarna inte längre "vaga" och ordet "eventuellt" kan man nog ta bort.. Med den teknik som lärdes ut blir alpackorna precis så hanterbara som man vill ha dem - inte svårfångade djur längst bort i hagen.


Line provar att bära grimma, påhejad av Julie och Hannele

Julie började med att förklara grunderna för TTEAM för alpackor och hur viktigt det är att VI förstår hur alpackorna fungerar och att det är VI som måste anpassa oss till alpackorna - inte tvärt om. Man ska inte tvinga en alpacka till något. Däremot kan man med rätt teknik få en orolig alpacka att lita på människan och därmed bli lugnare och betydligt lättare att hantera.

"För varje människa som har problem med en alpacka finns det en alpacka som har problem med en människa." (Marty McGee)

Som en röd tråd genom hela kursen poängterades vikten av att ha en grimma som verkligen passar den individuella alpackan. Grimman får under inga omständigheter glida för långt ner på nosen. Alpackan andas i mycket liten utsträckning via munnen utan till 99% genom nosen. Näsbenet slutar mycket högre upp än på t ex en häst vilket innebär att en felaktigt applicerad grimma kan kväva en alpacka - olyckor som faktiskt har inträffat! En säker grimma ska ha ett nosband som är justerbart så att alpackan både kan tugga och gäspa ordentligt. En grimma som inte sitter korrekt gör alpackan nervös och okoncentrerad på vad vi försöker förklara för den eftersom den hela tiden är rädd för att grimman ska glida ner och täppa till luften. Ta för vana att alltid kontrollera grimman efter ett par minuter eftersom det nästan alltid går att spänna in den ett hål eller två.


Julie demonstrerar "the Bracelet".

Julie fortsatte sen med vad vi som alpackaägare förväntar oss av förhållandet med alpackorna. Vi vill naturligtvis ha roligt . Och visa djuren respekt och få respekt tillbaks. Effektivitet och vänlighet är också viktiga ord. Om vi t ex ska klippa klorna blir det så mycket enklare om djuren är vana vid att bli hanterade så att vi inte behöver hålla på länge och kanske t o m ta i med våld för att få det gjort. Eftersom alpackan är ett förhållandevis litet djur är det frestande att använda våld på ett sätt som man aldrig skulle drömt om med t ex en häst. Julie visade ett enkelt sätt att hålla alpackan när veterinären t ex ska ge en injektion. Man måste verkligen inte tvinga in alpackan i ett hörn och sen krampaktigt hålla fast den om halsen något som är mycket skrämmande för det stackars djuret.

"Huruvida dina djur bestämmer sig för att lita på dig eller inte beror inte på hur mycket tid du ägnar dem utan ditt beteende när du är med dem." (Marty McGee)

TTouch var också ett viktigt tema som innefattar olika typer av massage som - rätt utförd - t ex kan lossa spänningar hos alpackan. Man kan även införa TTouch som ett element i den ordinarie träningen något alla alpackor skulle uppskatta.


Maria och Mats, Hannele och Raili övar på "zebror"

Efter ytterligare teori - och praktik på giraffer, zebror (!) och varandra - gick vi ut i ett antal fållor där ett 30-tal alpackor väntade på oss. Eftersom alpackan är ett extremt utpräglat flockdjur måste man alltid ha minst 2-4 alpackor i fållan. En ensam alpacka är alldeles för upprörd över att vara ensam för att kunna tänka klart. I fållorna fanns allt från djur som aldrig hade haft grimma på sig till sådana som var mycket vana vid hantering. Och så naturligtvis en hel del föl! Det visade sig inte vara så lätt att överföra de nyvunna teoretiska kunskaperna till praktik trots att Julie visade oss hur det skulle gå till. Det såg så lätt ut men det räckte att man hade fel vinkel i förhållande till alpackan för att den inte skulle bete sig "som den skulle". Julie var en enastående lärare och till slut fick vi det nog alla rätt. Förvåningen över vad som kunde åstadkommas på en relativt kort tid var stor. En av deltagarna, Margaretha, hade med sig tre egna alpackor varav Aladdin ibland kunde vara lite problematisk. Goda råd och därpå följande övningar hjälpte dem båda att bättre förstå varandra.

Att arbeta med sina föl är viktigt men bara några minuter per gång, en eller ett par gånger i veckan - "less is more". Föl, precis som små barn, har inte tålamod att koncentrera sig särskilt länge. Om man först ägnar sig åt mamman brukar det sen gå lättare eftersom fölet ser att mamman tycker det är OK. Målet är att lära fölet komma över sin flyktinstinkt och acceptera att bli smekt över hela kroppen.


Sara och Julie tränar en virtuell alpacka!

Julie gav också en mängd goda råd baserade på sina kunskaper om alpackor och som domare i British Alpaca Society.

Tack alla som var med och gjorde dessa två dagar så minnesvärda!
Välkomna tillbaks på fortsättningskursen om ett år!

Österlen Alpacka
Den Gamla Möllegården
Gröstorp
272 94 Simrishamn
+46 (0)730-92 87 57
info@alpacka.se