Advanced clinic
16-19 september 2011

Det går liksom inte att låta bli ytterligare en 4-dagarskurs i Camelidynamics med Marty McGee Bennett…

”Blir hon aldrig fullärd?” frågar sig säkert förvånad läsare. Svaret är givetvis ett rungande NEJ! Ju mer man lär sig desto mer inser man att det finns att lära. ”Den som saknar kunskap saknar den sällan” som någon så vist har uttryckt det. Och framför allt behöver man repetera inför någon som kan korrigera. Och oj vad vi alla hade glömt mycket sen förra gången som var för två år sen!

Det som gjorde hela evenemanget mer oemotståndligt än vanligt var att kursen för första gången var förlagd till Julie Taylor-Brownes härliga gård i hjärtat av Cornwall, England.

Totalt 14 personer som tyckte precis som jag. Vi har blivit som en stor familj, alla vi som inte kan låta bli Martys kurser och de flesta kände varandra sen tidigare. Lite ovanligt den här gången var den osedvanligt internationella prägeln. Det var deltagare från Holland, Schweiz, Frankrike England och så Åsa Wedberg och undertecknad från Sverige. Plus Marty från USA så klart.

Fascinerande med Marty och hennes Camelidynamics är hur hon hela tiden utvecklar allting. Ingenting är statiskt och hon är alltid öppen för att ändra och infoga nya idéer och tankegångar.

Den här gången var det flera nya saker Marty delade med sig. Viktigast var naturligtvis den nya röda tråden, klicker-träning i kombination med Camelidynamics – ett oslagbart radarpar! Att under fyra hela dagar få en ordentlig förståelse för vad det hela handlar om och hur man kan använda klicker i de flesta situationer, var guld värt. Några deltagare hade redan stor erfarenhet av klickerträning av andra djurslag och kunde på ett fantastiskt intressant sätt komplettera Marty.

Vi fick titta på videos om klicker i olika situationer, vi fick höra Marty berätta anekdoter ur sin stora erfarenhetsbank (kan inte släppa den om den felhanterade kamelen) och vi fick givetvis öva på varandra och de berömda uppblåsbara alpackahuvudena lääääänge innan det var dags att prova nya och gamla kunskaper på Julies lamor och alpackor.

Och som vanligt på dessa 4-dagarskurser blev även själva videofilmade.
Här ser ni på fotona Marty och Toria i full färd med att filma oss.

En mycket givande förmiddag tillbringades hos Julie och Tom Tripp, Llama Land – Storbritanniens största lamauppfödare med över 100 lamor! Det var en upplevelse att få arbeta med deras välhanterade lamor. Och det är lustigt hur samma sak händer varje gång. De flesta är helt övertygade alpackafantaster när de kommer till kursen men långsamt men säkert konverterar de och innan kursen är slut tycker alla om lamor. Helt fenomenalt.

En annan nyhet, som alla som känner Marty verkligen förstår är ny, är att hon nu inte har något emot att rekommendera klippning av alpackor stående (det är alltså djuren som står upp) d v s utan att lägga ner dem på golv eller klippbord. Det finns alpackor som blir paniskt rädda av att bli fixerade och för dessa är klippning stående ett intressant alternativ. Men det fodrar naturligtvis lite förberedelse så att alpackan åtminstone accepterar att man tar på den utan att hoppa i taket (och att den som klipper också är intresserad).

Marty visade filmupptagningar av alpackor som klipptes på detta sätt och då man ska veta att Martys alpackor inte är av det lättaste slaget. Hon brukar nämligen få djur av folk som inte klarar av dem… Marty står och håller alpackans huvud respektfullt med ”the Bracelet” - eller Hand Halter som hon nu valt att kalla det. Då kan hon samtidigt ge olika typer av TTouch och samtliga alpackor klipptes på detta sätt. Nackdelen är att man inte samtidigt kan klippa klorna lika smidigt som när alpackan ligger ner.

En viktig del av dessa kurser är naturligtvis den sociala biten på kvällarna. Första kvällen tillbringade vi i en trolsk atmosfär med en vidunderlig utsikt över den corniska (eller säger man kanske cornwallska) kusten och med pizzor vars like åtminstone aldrig jag smakat.

Och så gick vi på härligt uppfriskande promenad med lamorna längs ”Llama Lane”.

En annan kväll åt vi en oförglömlig middag på Crazy Castle, en 600 år gammal borg uppe på en höjd med utsikt över hela Cornwall. Nästan. Och så bodde vi så klart på ett fullkomligt bedårande Bed&Breakfast. Pub-måltider är verkligen inte heller fy skam. England när det är som bäst!

Vi besökte också Mike & Mary, kursdeltagare för två år sen. De har nu både lamor och alpackor som de använder i sin terapiverksamhet. Vad Mike & Mary gör fordrar en artikel för sig (är på gång faktiskt). Mike är lamafantasten och fick i somras det vackraste lamaföl jag någonsin sett, en grå hingst.

Nästan alla de andra kursdeltagarna stannade kvar ytterligare en dag som gick helt i TTouch tecken och hästar. Själv var jag otålig att komma hem och prova mina nya kunskaper på våra egna djur…

Ann Marie Santesson Gerber

© Österlen Alpacka