4 Days Advanced Training 2009

I slutet av september var det då återigen dags för kurs med Marty McGee! Den här gången var det Mandy Wilson, Kilnwood Alpacas, en mycket duktig uppfödare i närheten av Oxford, som var värd. Och som vanligt under ”4 Days Advanced Training” blev vi intensivt videofilmade och som vanligt lärde vi oss massor.

Det gör så gott i hjärtat att se alla dessa alpackafantaster som verkligen vill fördjupa sina kunskaper i Camelidynamics. Vi har alla samma inställning till vikten av att alpackor hanteras på ett respektfullt och trevligt sätt och det genomsyrar hela stämningen på Martys och Julies kurser. För första gången var jag inte den enda deltagaren från Norden eftersom Åsa Wedberg, Alpacka Sjuhärad, också deltog vilket naturligtvis var jättetrevligt!

Det kan tyckas märkligt att jag gång på gång åker till England för att gå dessa kurser men man blir aldrig fullärd. Ju mer man lär sig desto mer inser man att man behöver kunna. Det tillhör numera min alpackatillvaro att vartannat år (minst), när Marty kommer till Europa för att hålla dessa kurser, också passa på att njuta intensivt av England som enda sen mina barnsben legat mig kolossalt varmt om hjärtat. Den här gången gjorde vi också en utflykt till Tofts Alpacas för att titta på deras gårdsbutik och hur ullen vidareförädlats till de mest utsöka plagg.

Alltid när man åker hem efter en kurs med Marty är det något som fastnat på ett speciellt sätt – så även denna gång. Till min egen oerhörda förvåning har jag blivit fullständigt fascinerad av lamor! Och det till den grad att vi bestämt att skaffa en som inom kort kommer att dela hage med våra alpackakillar. Lovar att mer info följer!

Det som är intressant med lamor är att man måste vara så tydlig med allt man gör. Det finns inga möjligheter att med sin egen kroppskraft ”behärska” en lama på samma sätt som man – felaktigt! – ibland kanske frestas göra med en alpacka. Laman är helt enkelt alldeles för stor och stark.

De lamor vi hade under kursen var de bästa lärare jag har haft. Två bedårande hingstar samt två vuxna ston som aldrig burit grimma stod till vårt förfogande. När kusen var slut hade vi hanterat lamastona totalt max en timme och vi kunde gå runt med dem i den berömda labyrinten. Och jag bara smalt och förlorade mig i deras intelligenta ögon och utstrålning. Det var faktiskt inte bara jag som föll för lamorna. Även Åsa har fått ett nytt intresse...

Bildberättelse:

Marty demonstrerar hur man börjar grimträna en lama.

Innan vi visste ordet av satt grimman där den skulle. Lamastoet var nog lika förundrad som vi.

Mary, ytterligare en omvänd alpackaägare, med en av lamahingstarna.

För Annie med ett 60-tal lamor hemma var det här var inget nytt...

Vi övade på att lyfta alpackaben på rätt sätt. Tur att ”Tina Turner” vet hur man balanserar när Hilary och Barbara lyfte bakbenen och Helen ett framben - samtidigt.

För en utomstående måste träningen verka helknäpp! Alla moment gnuggas in med hjälp av plastalpackor innan riktiga alpackor kommer in i bilden.

Åsa vänjer alpackan Barbara vid grimma.

Marty visar hur korrekt utförd svansmassage kan ha en lugnande effekt på oroliga alpackor.